I dag är nästan alla arbetsplatser och alla affärsrelationer transkulturella eller internationella. Det blir viktigare och viktigare att förstå interkulturell kommunikation. Men hur? Bara för att man lär sig fransmännens sätt att kommunicera på ett möte betyder ju inte det att man förstår japanernas. Och bara för att man har badat bastu med en finsk affärspartner förstår man inte automatiskt hur man ska ta hem en affär med en chilensk importchef. Att översätta språk innebär också att översätta kulturella koder. En bra översättare vet vilka koder som finns i målspråkets kultur och kan ställa dem i relation till de koder som råder i källspråkets kultur.
Interkulturell kommunikation handlar om så många nivåer att jag skulle vilja säga att ingen är bra på allt det här. Kommunikation är ju kroppsspråk, hälsningsritualer, mötestekniker, etikett vid måltider, turtagning i ett samtal, traditioner, tillåtna samtalsämnen, påbjudna samtalsämnen … Ja, kulturella koder genomsyrar vårt samspel med omvärlden hela tiden, varje minut på dagen.
Typiskt svenskt
En ann’ är lika go’ som en ann’, det sitter djupt rotat i den svenska folksjälen. Likaså allemansrätten och offentlighetsprincipen. Du kanske tror att dessa saker inte påverkar dig så mycket, men det gör de. De påverkar våra värderingar och hela vår inställning till rättigheter och skyldigheter. Jag som jobbar med klarspråk kan till exempel konstatera en stor skillnad på attityden till begriplighet. Tänk dig en stor konferens där en talare använder ett abstrakt och lite flummigt språk och en deltagare plötsligt räcker upp handen och säger Jag förstår inte vad du menar. Om den här scenen utspelar sig i Sverige börjar de andra deltagarna humma och nicka och föredragshållaren får skämmas. Men om scenen utspelar sig i Spanien är det sannolikt att de andra deltagarna istället skakar på huvudet, kanske skruvar på sig och föredragshållaren rynkar pannan och frågar vad det är deltagaren inte förstår. Begriplighet och transparens är inte en självklar rättighet i Spanien.
Men vad säger detta om interkulturell kommunikation? Jo för att förstå andra kulturella koder måste vi först ta reda på vad som är typiskt svenskt. Vår nationella kultur lär vi in omedvetet och automatiskt under tidiga barndomsår och enligt forskningen är vi särskilt formbara före fem års ålder. Det är alltså de allra första åren som påverkar vår uppfattning om vad som är normalt och önskvärt socialt beteende för att visa exempelvis artighet, respekt, välvilja eller auktoritet. Det är därför lätt hänt att utgå från att den egna, svenska kulturen är standard. Men om du ökar din medvetenhet om vad som är typiskt svenskt så kan du bättre förstå skillnaderna mellan din egen kommunikation och andras.
Alla ska med
Svenska företag är plattare än andra. På ett svenskt företag med svensk affärskultur är det viktigt att visa att det inte finns en hierarki, att vi inte bryr oss om vilken titel kollegorna har. Ja det är till och med så viktigt att de flesta alltid säger hej till städaren på kontoret, men det är inte lika nödvändigt att hälsa på chefen. Vi har också lättare för att kritisera chefen än att kritisera städaren – det är mer tillåtet. Och apropå titlar – de används aldrig i Sverige men väldigt, väldigt ofta i andra kulturer.
Informell stil
Vår svenska arbetskultur präglas av en informell stil. Framför allt ledarskapet skiljer sig mycket från andra kulturers. Våra chefer och ledare är ofta ödmjuka inför andra medarbetares expertis och motiverar och inspirerar hellre beordrar och bestämmer. Eller i alla fall betraktar vi det som ideal. Men i andra delar av världen är det chefen som bestämmer och det skulle vara väldigt oartigt att ifrågasätta något som chefen säger. En chef visar styrka genom att vara bestämd och fatta enväldiga beslut.
Konsensus på möten
Under möten och förhandlingar är svenskar i allmänhet mer inriktade på konsensus och vi undviker till varje pris konflikter. Vi är väldigt artiga och skulle aldrig drömma om att beordra någon om att se till att rapporten är färdig på onsdag. Vi frågar istället försiktigt: Tror du att du kan ha rapporten färdig på onsdag så att jag hinner läsa igenom den innan vi lägger fram den till ledningen på torsdag? Om det är bra eller dåligt spelar egentligen ingen roll i det här sammanhanget. Det viktiga är att det är typiskt svenskt och att andra nationaliteter kan uppfatta oss som otydliga här.
Inga känslor
Vi svenskar gillar inte att visa känslor på arbetsplatsen. Oavsett om vi har informella samtal i fikarummet eller mer formella på ett möte så släpper vi inte på känslosvallet. Och om vi skulle göra det skulle antagligen våra arbetskamrater börja skruva besvärat på sig. Vi avbryter inte och pratar inte i mun på den som har ordet. Turtagning i samtalet är fullt med oskrivna regler. Andra kulturer är mer hetlevrade och det kan till och med tolkas som att man har något att dölja om man håller tillbaka sina känslor. Eller att man inte har något att säga.
Behöver inte vara svårt
Om du vill bli bättre på att kommunicera med andra kulturer kan du alltså börja med att identifiera vad som är typiskt svenskt i de sammanhang som du rör dig i. Anpassa dig för att undvika krockar i relationer med utländska kunder, samarbetspartners och arbetskamrater. Identifiera också dina egna rädslor som påverkar dig i möten mellan olika kulturer, så att du inte låter dem styra. Genom att medvetandegöra och förstå dina egna kulturella koder får du lättare att förstå andra. Där har du en mycket bra början.
